Arbetskraftsbristen kräver beslut i budgetförhandlingarna
Bristen på legitimerade yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården fortsätter att öka. Behörighetsvillkoren och personaldimensioneringen skärps och kommunerna åläggs ständigt nya uppgifter. De ökade skyldigheterna kräver fler yrkesutbildade, vilket innebär att den inhemska utbildningen och den arbetsrelaterade invandringen måste utökas avsevärt.
– Regeringen bör utan dröjsmål inleda ett åtgärdsprogram för att lösa bristen på arbetskraft inom social- och hälsovården samt småbarnspedagogiken och för att trygga välfärdstjänsterna, kräver Markku Jalonen, KT:s verkställande direktör.
Sysselsättningen inom äldreomsorgen bör främjas genom att man ökar utbildningen för omsorgsassistenter och sådan omställnings- och vidareutbildning som möjliggör övergång från ett arbete till ett annat. Det behövs språkutbildning och vidareutbildning för dem som avlagt examina inom social- och hälsovården utomlands, och tillståndsprocesserna i anslutning till förvärvande av yrkeskompetens bör göras smidigare. Man bör också slopa den prövning av tillgången på kompetent arbetskraft som hindrar internationell rekrytering.
I varje utredning och undersökning anges läkare, tandläkare, talterapeuter, barnträdgårdslärare, socialarbetare, psykologer, sjukskötare och närvårdare som yrkesgrupper där efterfrågan på arbetskraft överstiger utbudet.
I Finland har man fortlöpande underskattat ökningen i efterfrågan på personal som producerar välfärdstjänster och underdimensionerat utbildningsvolymerna. Det räcker inte med att enbart beakta pensionsavgången. De inhemska utbildningsvolymerna måste dimensioneras så att de motsvarar den kommande ökningen av efterfrågan och utbildningsutbudet måste riktas till områden med arbetskraftsbehov.
Servicelöftet måste ges täckning
Bristen på arbetskraft hotar tillgången till offentliga tjänster i rätt tid och på lika villkor. Det otillräckliga antalet yrkesutbildade personer har gjort tjänsterna ojämlika både regionalt och mellan befolkningsgrupperna. Ojämlikheten kan inte ändras utan satsningar på att öka utbudet av arbetskraft.
Skärpningen av personaldimensioneringen samt de nya förpliktelserna och vårdgarantierna lyckas endast om det går att rekrytera den extra personal som uppgifterna kräver. Utan extra personal kommer målen inte att uppnås, säger Jalonen.
Sysselsättningen och ekonomin måste sättas i fokus
Vid budgetförhandlingarna i september behövs konkreta beslut för att regeringens sysselsättningsmål ska nås. Incitamenten för att ta emot arbete bör utökas genom att utkomstskyddet för arbetslösa blir inkomstbaserat och graderat. Investeringar i utbildning och i tillgången till arbetskraft är en effektiv ekonomi- och sysselsättningspolitik som återbetalar sig själv.
Läget i den kommunala ekonomin och de offentliga finanserna måste igen fås på hållbar grund efter den skuldsättning som coronakrisen orsakat. I kommunernas statsandelar bör nya uppgifter realistiskt beaktas till fullt belopp, liksom också kommande kostnader för att avveckla den vårdskuld som coronakrisen orsakar. Kommunerna och samkommunerna bör i enlighet med sina tidigare löften ersättas till fullt belopp och på basis av de faktiska kostnaderna för de åtgärder som coronapandemin krävt.
