Regeringens budgetproposition bör satsa på tillgången till personal för att trygga välfärdssamhället
Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT är oroat över läget i den offentliga ekonomin och anser det vara nödvändigt att stabilisera den rådande skuldsättningen.
Den offentliga ekonomin måste vila på en hållbar grund. Inget av välfärdsområdena kommer inom utsatt tid att klara av inbesparingarna enligt finansieringslagen. Arbetsmarknadsparterna har kommit överens om att minska arbetsgivarnas bikostnader, men staten hotar att minska finansieringen i motsvarande grad genom ändringar i välfärdsområdesindexet.
Samtidigt orsakar bristen på arbetskraft allvarliga problem både ur ekonomisk synvinkel och ur jämställdhetsperspektiv. I situationer med begränsad personal används allt oftare inhyrd arbetskraft, något som är betydligt dyrare än den egna verksamheten och därmed skär ner på finansieringen av denna.
Arbetskraften inom social- och hälsovårdstjänsterna är på kort sikt otillräcklig och alla tjänster kan inte produceras. Nya serviceskyldigheter bör inte påföras de offentliga sammanslutningarna. Dimensioneringarna och normerna bör snarare göras mer flexibla.
Arbetskraften och sysselsättningen bör ökas
Den krympande arbetskraften försvårar den finländska ekonomins funktionsförmåga. En ökning av antalet arbetstimmar skulle få vår samhällsekonomi att växa. I detta sammanhang är det viktigt att höja sysselsättningsgraden och öka arbetskraftsinvandringen.
Genom reformer av den sociala tryggheten försöker man höja sysselsättningsgraden. Utöver reformerna av den sociala tryggheten påverkas sysselsättningen av åtgärder som sänker tröskeln för sysselsättning. Verksamhetsmiljön bör också stabiliseras för att till exempel locka till investeringar. Därför måste lagstiftningen om arbetsfred ses över.
Att påskynda arbetskraftsinvandringen, i synnerhet inom sektorer med brist på arbetskraft, är av kritisk betydelse eftersom det förbättrar både försörjningskvoten och möjligheterna att producera offentliga tjänster på ett kostnadseffektivt sätt.
Att höja sysselsättningsgraden och lösa bristen på arbetskraft är avgörande mål för att de offentliga tjänsterna ska kunna tryggas på ett kostnadseffektivt sätt och den offentliga skuldsättningen fås under kontroll.
Otillräckliga satsningar på nybörjarplatser inom utbildningen
Målet med att höja sysselsättningsgraden bör vara att så många som möjligt som kommer in på arbetsmarknaden ska ha den kompetens och utbildning som arbetsmarknaden efterfrågar.
De offentliga tjänsterna lider av en allvarlig brist på kompetent arbetskraft, vilket innebär att det behövs nybörjarplatser i många branscher inom social- och hälsovården, småbarnspedagogiken och undervisningen som har arbetskraftsbrist. I budgeten för 2024 bör det finnas mer resurser för att avsevärt öka antalet nybörjarplatser så att det blir möjligt att ordna jämlik service i framtiden.
KT anser det vara särskilt viktigt att man hittar ett ersättande alternativ till indragning av vuxenutbildningsstödet när det gäller social- och hälsovårdstjänsterna och småbarnspedagogiken. Utbildningsresurser bör riktas till personer som höjer sin utbildningsnivå och till sektorer där det råder brist på yrkeskompetens.
Samtidigt ska man också se till att personalen stannar kvar inom branschen, trygga arbetsförmågan och välbefinnandet i arbetet samt främja arbetsenheternas och organisationernas förmåga att utveckla produktiviteten, resultaten och tjänsternas effektfullhet.
Finansieringen av arbetskrafts- och företagsservice samt omställningskostnaderna för AN24-reformen
Statsminister Orpos regering siktar på en sysselsättningsgrad på 80 procent på lång sikt. Som en del av detta mål ska regeringen se över utkomstskyddet för arbetslösa och dess sporrande effekt.
I statens budgetproposition föreslås ett anslag på 184 miljoner euro för offentlig arbetskrafts- och företagsservice, vilket är 37 miljoner euro mindre än i den egentliga budgeten för 2023. Finansieringen bör därför riktas till grupper som i regel löper större risk att drabbas av långtidsarbetslöshet.
Organiseringsansvaret för arbets- och näringstjänsterna överförs till kommunerna 1.1.2025. Kommunerna betalas ersättning för de omställningskostnader som överföringen medför. Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT och kommunerna framförde redan i samband med beredningen av lagen att de omställningskostnader som reformen föranleder ska ersättas till fullt belopp. Ur kommunernas synvinkel är omställningskostnaderna fortfarande förenade med osäkerhet och ersättningen, som baserar sig på kalkylerade kostnader, kan vara otillräcklig.
