Jämlika löner och stark inkomstutveckling inom kommunsektorn

Lönerna inom kommunsektorn har stigit på grund av såväl avtalsenliga förhöjningar som strukturella förändringar. Enligt Statistikcentralens löneuppgifter har den genomsnittliga inkomsten för ordinarie arbetstid för månadsanställda kvinnor ökat i genomsnitt 3,6 procentenheter snabbare än för män från oktober 2010 till oktober 2016. Inom kommunsektorn gäller lika lön för lika arbete oberoende av kön.

Den allmänna inkomstutvecklingen inom kommunsektorn har följt den privata sektorns utveckling. Enligt årsmedeltalet för Statistikcentralens index för inkomster för ordinarie arbetstid ökade de kommunanställdas inkomster med 11,2 procent under 2010–2016 medan ökningen i den privata sektorn var 12,2 procent. I ökningen ingår bland annat resultatbonus som oftare betalas inom den privata sektorn.

Arbetstagarorganisationerna har krävt ett separat löneprogram. Det kan inte motiveras. Kravet grundar sig på påståendet om att lönerna inom kommunsektorn skulle släpa efter, vilket inte stämmer enligt Statistikcentralens inkomstnivåindex för kommunsektorn.

– Lokala särförhållanden vid tillämpningen av lönesystemet och en sporrande lönesättning kan beaktas bäst genom lokala potter, säger Jalonen.

De kommunala arbetsgivarna sysselsätter cirka 421 000 personer. Nästan alla har månadslön. Kommunsektorns personalkostnader uppgår till nästan 20 miljarder euro år 2018.

Kommunsektorns ekonomi visar fortfarande underskott

De närmaste åren kommer den kommunala ekonomin fortfarande visa underskott enligt prognoser trots att den allmänna ekonomiska utvecklingen innebär lättnader för den offentliga ekonomin. De strukturella problemen avhjälps inte enbart med ekonomisk tillväxt. Dessutom finns det stora variationer i kommunernas och samkommunernas ekonomiska situation.

Nivån på löneförhöjningarna inom industrins löneavtal, dvs. 3,2 procent på två år, skulle inom kommunsektorn betyda 600 miljoner euro på två år. Om arbetstagarorganisationernas krav på kompensation för nedskärningen i semesterpenningen som gemensamt överenskommits i konkurrenskraftsavtalet räknas med ökar den ekonomiska bördan med ytterligare cirka 600 miljoner euro.

– Bara dessa två faktorer hotar öka kommunernas kostnader med drygt 1,2 miljarder euro under de följande två åren, säger Markku Jalonen.

Vårdpersonalens ställning har redan stärkts

Kommunsektorns nuvarande avtals- och förhandlingssystem är flexibelt och modernt. Det möjliggör beaktande av olika yrkesgruppers specialfrågor. Därför är kravet på ett eget avtal för utbildade skötare inte aktuellt och inte heller i övrigt motiverat i det nuvarande avtalssystemet. Ett eget avtal för utbildade skötare skulle öka arbetskraftskostnaderna ytterligare.

Sedan 2013 har det funnits en egen förhandlingsgrupp för hälso- och sjukvårdspersonalens specialfrågor. I hälso- och sjukvårdsbranschens egen förhandlingsgrupp kan man förhandla om ändamålsenliga löne- och arbetstidsbestämmelser för branschen. Där har man bland annat förhandlat om de nya periodarbetstidsbestämmelserna för vårdpersonal inom kommunsektorn samt tagit ställning till arbetstidsfrågor som gäller prehospital akutsjukvård och ökningen av arbetserfarenhetstillägget inom branschen.