Läkarbristen på hälsocentralerna fortfarande liten
Det har inte skett några betydande förändringar i läkarsituationen på hälsocentralerna. I oktober var läkarbristen 4,8 procent, det vill säga 188,5 obesatta befattningar. Också tandläkarbristen på hälsocentralerna var rekordlåg.
Ett underskott på mindre än fem procent betyder att situationen är mycket god. Även om läkarbristen ökade något under 2016 har trenden varit sjunkande en längre tid, och en liten avvikelse betyder inte att trenden skulle ha vänt.
Tandläkarbristen på hälsocentralerna minskade ytterligare till 5,2 procent, från att ha varit 5,8 procent år 2016.
Med brist avses de helt obesatta befattningarnas andel av alla befattningar. Det är befattningar som lediganslagits men inte besatts.
Regionala variationer i läkarbristen
Alla Finlands hälsocentraler, sammanlagt 148 stycken, svarade på enkäten om läkarbristen. På enkäten om bristen på tandläkare svarade alla utom en av de hälsocentraler som har tandklinik.
I 66 procent av fallen, det vill säga i 98 hälsocentraler upplevdes ingen brist alls. Dessa har ett befolkningsunderlag på sammanlagt cirka 2,26 miljoner invånare.
Läkarbristen varierar årligen i regionerna.
År 2017 var antalet obesatta läkarbefattningar störst i Kajanaland, Östra Savolax, Vasa och Södra Savolax. Bristen på tandläkare var relativt sett störst i Östra Savolax, Vasa och Mellersta Österbotten.
Antalet vikarier har ökat, få utlagda tjänster än så länge
Andelen läkarbefattningar som sköts av vikarier har ökat avsevärt i hälsocentralerna under de senaste tio åren. Numera sköts en av fem befattningar av en vikarie.
Antalet utlagda läkartjänster, det vill säga tjänster som produceras av privata företag eller yrkesutövare, har inte ökat nämnvärt. Bland tandläkartjänster har antalet rentav minskat något.
Undersökningen genomfördes i samarbete
Informationssamlingen genomfördes som en postenkät och svaren granskades som tvärsnittet av en dag i oktober.
Läkarförbundet och Tandläkarförbundet genomförde enkäten i samarbete med social- och hälsovårdsministeriet, KT Kommunarbetsgivarna och Institutet för hälsa och välfärd.
