KT:s mål för regeringsprogrammet 2023–2027: Vi behöver en fungerande arbetsmarknad och tillräckligt med kunnig arbetskraft

Mål 1. Se till att den offentliga ekonomin är i balans och att arbetsmarknaden fungerar

Kommunal service och välfärdstjänster bör organiseras på ett resultatrikt sätt så att man samtidigt beaktar balansen i de offentliga finanserna och en fungerande arbetsmarknad.

Kostnaderna bör anpassas till det allmänna ekonomiska läget och samhällets bärkraft.

• Regeringens ekonomiska politik bör föra med sig stabilitet och förutsägbarhet för ekonomin i kommunerna och välfärdsområdena. Arbetskraftskostnaderna bör inte ökas genom utvidgade uppgifter eller nya normer.
• Regeringen bör se till att kommunerna och välfärdsområdena har tillräcklig basfinansiering. Staten bör ersätta fullt ut alla kostnader som välfärdsområdesreformen och överföringen av sysselsättningstjänsterna till kommunerna innebär.
• Kostnaderna för löneharmoniseringen bör tillgodoses på så sätt att kvaliteten och tillgången på tjänster säkerställs.
• För en bättre konkurrenskraft måste kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarnas 3,5 procentenheter högre pensionsförsäkringsavgift sänkas till en nivå som närmar sig den privata sektorns avgift.
• Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarnas och de privata arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter bör bestämmas på lika grunder.
• Den privata och offentliga sektorns pensionslagstiftning bör harmoniseras.

En fungerande arbetsmarknad och arbetsfreden bör tryggas.

• Lagstiftningen om samhällsfarliga stridsåtgärder behöver revideras. Medborgarnas liv, hälsa och egendom måste kunna tryggas under alla förhållanden. Därför behöver Finland en patientsäkerhetslag.
• Strejkböterna för olagliga stridsåtgärder bör höjas avsevärt.
• Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarnas självständiga förhandlings- och avtalsverksamhet i frågor som gäller anställningsvillkor och arbetskraftskostnader bör respekteras.

Sysselsättningsgraden bör stiga till 80 procent för att välfärdstjänsterna, pensionerna och den övriga sociala tryggheten ska kunna finansieras.

Åtgärder för att öka sysselsättningsgraden:

• Tröskeln för arbetsgivarna att anställa nya arbetstagare bör sänkas. Arbetslagstiftningen bör vid behov ändras så att grunderna till exempel för visstidsanställningar luckras upp.
• Den sociala tryggheten behöver revideras utgående från det nuvarande systemet så att orsaksbaseringen och motprestationen bevaras. Kostnaderna för det sociala trygghetssystemet får inte öka. Bidragsfällor i den sociala tryggheten bör elimineras.
• Utkomstskyddet för arbetslösa behöver graderas på ett sätt som sporrar till att ta emot arbete.
• Arbetskraftens rörlighet måste gynnas.
• Kommunerna bör ha möjlighet att ordna sysselsättningstjänsterna på det för dem mest ändamålsenliga sättet. Onödig reglering bör slopas.

Mål 2. Säkerställa tillgång till personal

För fungerande kommunal service och välfärdstjänster behövs det tillräcklig med personal. Bristen på kunnig arbetskraft är ett utbrett problem i kommunerna och välfärdsområdena.

• Behörighetskrav och personaldimensioneringar behöver ses över på nytt, särskilt inom social- och hälsovården samt småbarnspedagogiken.
• Det behövs en tvärsektoriell utredning om personalens behörighetsvillkor och en konsekvensbedömning. Samtidigt bör man utreda hur väl det nuvarande utbildningssystemet motsvarar behörighetsvillkoren. Utgående från resultaten ska åtgärder vidtas.
• Kommunerna och välfärdsområdena bör ges mer flexibla möjligheter att producera tjänster utgående från de lokala förhållandena och servicebehoven.
• Antalet nybörjarplatser vid utbildningarna bör utökas.  Nya platser bör riktas till områden och regioner som lider av personalbrist.
• Möjligheterna till kompletterande utbildning och examensinriktad fortbildning bör utvecklas och förbättras.
• Karriärerna bör förlängas. Tillräckliga resurser ska anvisas för förebyggande av arbetsoförmåga och främjande av arbetshälsan och det behövs incitament för att förmå pensionstagare att ta emot arbete.
• Arbetskraftsinvandringen måste öka och tillståndsprocesserna försnabbas. Prövningen av tillgången på arbetskraft bör omedelbart slopas i hela landet.
• Finansieringsmekanismer för arbetslivsutvecklingen i kommun- och välfärdssektorerna bör skapas.  Det behövs investeringar i utveckling och innovationer samt utveckling av ledning och kompetens på arbetsplatserna.
• Samarbetet och samordningen mellan ministerierna måste intensifieras för att få till stånd en helhetslösning.

KT – samarbete för välstånd, hållbar ekonomi och arbetsliv