Man kan förbereda sig på framtidens arbetsliv genom att förnya verksamheten och tänkandet
I en rapport som Arbetshälsoinstitutet nyligen publicerat presenteras scenarier för arbetslivet på 2030-talet. Arbetslivets utveckling bestäms inte enbart av yttre förändringskrafter, utan man kan också påverka utvecklingsriktningen genom att förnya verksamhets- och tänkesätten.
I Arbetshälsoinstitutets rapport Hyvinvointia työstä 2030-luvulla presenterar forskare och sakkunniga sina tankar om arbetslivet på 2030-talet. Målet är att erbjuda perspektiv med hjälp av vilka man kan förbereda sig på och påverka framtiden.
I rapporten granskas framtiden genom fyra förändringskrafter som revolutionerar arbetslivet, dvs. klimatet, befolkningsstrukturen, tekniken samt verksamhets- och tänkesätten. I dessa ingår hot, men också möjligheter.
I rapporten har man velat fästa särskild uppmärksamhet vid att det behövs fundamentala förändringar i arbetslivet. Förmågan att förnya och förnyas avgör i stor utsträckning om det finländska arbetslivet producerar välfärd också på 2030-talet.
Tänkesätt och verksamhetsmodeller i arbetslivet måste ändras
Enligt Arbetshälsoinstitutet måste tänkesätten och verksamhetsmodellerna i arbetslivet förändras om man vill att arbetstagarna ska förbli arbetsföra under hela sin yrkeskarriär. När det gäller äldre arbetstagare innebär detta till exempel att man på arbetsplatserna måste fästa mer uppmärksamhet än tidigare vid inlärning i arbetet och stödjande av arbetsförmågan.
Psykisk hälsa och människors ork lyfts fram i nästan alla de scenarier som presenteras i rapporten. Till exempel klimatångest och krav på kontinuerlig utveckling kan försämra arbetstagarnas välbefinnande och arbetsförmåga. Även det splittrade arbetslivet och dess oförutsägbarhet orsakar känsla av otrygghet och marginalisering.
Arbetslivets verksamhets- och tänkesätt är i stor utsträckning institutionaliserade och därmed generationsöverskridande. Sätten kan dock förändras med den generation som är på väg in i arbetslivet på 2030-talet. Färre i den generationen har tagit till sig de stela arbetstider som skapades i och med industrialiseringen, de avskalade kraven på arbetsförmåga och anpassningen av familjelivet till dessa ramar.
Invandring i nyckelroll när det gäller att balansera befolkningsstrukturen
I rapporten konstateras att befolkningsstrukturen i Finland under de följande två decennierna kommer att bli ofördelaktigare med tanke på välfärden, eftersom pensionärernas relativa andel av befolkningen ökar.
Arbetskraftspotentialen i invandringen och hos äldre människor måste kunna utnyttjas på arbetsmarknaden betydligt bättre än nu. Detta förutsätter att praxisen och attitydklimatet i samhället och på arbetsplatserna verkligen stöder mångfalden.
Den åldrande befolkningen behöver stöd för arbetsförmågan och kompetensutvecklingen samt flexibla arbetstidsarrangemang. Den kulturella och etniska mångfalden kan ökas genom en aktiv invandringspolitik och arbetskraftspolitik.
För förändringen behövs både kollektiv och individer
De globala hoten ökar oförutsägbarheten och behovet av förändringsberedskap. I en sådan verksamhetsmiljö måste man stärka både kollektivens psykologiska trygghet och arbetstagarnas förmåga att proaktivt förändra sin egen verksamhet. Det lönar sig att rikta stödåtgärder för arbetsförmågan förutom till individer även till samarbetsgrupper och nätverk.
Inom tekniken finns många möjligheter att öka välfärden och de kan utvecklas med beaktande av sociala och etiska aspekter. Det största mervärdet av artificiell intelligens fås om utvecklingen i första hand styrs av en strävan att stödja och komplettera människornas egen verksamhet och man låter maskiner sköta uppgifter där en maskin är bättre än människan.
Arbetsmarknadsparterna behövs vid förnyandet av arbetslivet
Rapporten är viktig läsning för var och en som vill bygga upp ett gott arbetsliv för sig själv och andra. Den lyfter fram frågor som det lönar sig att rikta resurser till i utvecklingen av arbetslivet.
Arbetsmarknadsparterna och regeringen behövs för att reformera spelreglerna för arbetslivet och utjämningssystemen för välfärden. Vilja och förmåga att tänka om då det gäller arbetet måste också hittas på arbetsplatser och hos arbetstagare. Av arbetsplatserna krävs framför allt resiliens, dvs. förmåga att klara sig, anpassa sig, lära sig och förnya sin verksamhet.
Forsknings- och utvecklingssektorn har till uppgift att ta fram branschspecifika konkreta modeller och sätt att utveckla resiliensen som olika organisationer kan använda.
