Förändringarna i yrkesstrukturen inverkar långsamt på löneskillnaderna i kommunsektorn

Inom den kommunala sektorn beror löneskillnaderna mellan män och kvinnor fortfarande till största delen på en kraftig indelning av arbetena enligt kön. Kvinnor och män arbetar i stor utsträckning i olika yrken.

På grund av den kraftiga könsindelningen sker det inte lika stora förändringar i yrkesstrukturen inom den kommunala sektorn som inom den statliga, där det finns många sakkunniguppgifter. Därför minskar inte heller löneskillnaderna mellan kvinnor och män i lika stor utsträckning i kommunsektorn. Den kommunala sektorn producerar ett stort antal välfärdstjänster som sysselsätter många kvinnor.

För samma arbete betalas samma lön

För kvinnor och män i samma arbetsuppgifter förekommer det inga löneskillnader i kommunsektorn.
Löneskillnaderna är obefintliga eftersom lönesystemet i kommunsektorn utgår från uppgifternas svårighetsgrad, individuellt kunnande och arbetsprestationer.

Löneskillnader beror på skillnader mellan yrken

Enligt en färsk undersökning som Social- och hälsovårdsministeriet (SHM) gjort förekommer det fortfarande en kraftig könsindelning bland yrkena i den offentliga sektorn. Differentieringen av yrkena är en central faktor som upprätthåller löneskillnader.

Inom kommunsektorn är endast cirka sju procent av arbetstagarna och tjänsteinnehavarna anställda i så kallade jämställda yrken, där såväl män som kvinnor utgör minst 40 procent av hela gruppen. Totalt har kommunsektorn cirka 421 000 löntagare och av dem är kvinnornas andel cirka 337 000, det vill säga 80 procent.

Social- och hälsovårdsministeriets undersökning granskar hur yrkesstrukturen förändrats i den offentliga sektorn under perioden 1995–2013 och i vilken mån löneskillnader på grund av kön påverkas av att män och kvinnor placerar sig i olika yrken. Undersökningen utfördes av Statistikcentralen och den utgör en del av likalönsprogrammet.

Personalens medelålder och utbildningsnivå har stigit

Personalens medelålder och utbildningsnivå steg under granskningsperioden både inom den kommunala och inom den statliga sektorn. Inom båda sektorerna steg kvinnornas utbildningsnivå betydligt mer än männens.

Utöver att utbildningsnivån steg märktes inom den statliga sektorn tydligare än inom den kommunala att kvinnor också avancerade till högre avlönade yrken. Detta förklaras delvis av att utbudet på högre avlönade yrken är mer begränsat i kommunsektorn: endast två procent av arbetskraften är direktörer och högre tjänsteinnehavare. Även i denna yrkesgrupp är två tredjedelar kvinnor.

Till direktörer och högre tjänsteinnehavare hör utöver kommunernas och samkommunernas högsta ledning också bland annat personalledningen, rektorer och dagvårdsföreståndare. Specialsakkunniga är till exempel lärare, läkare och socialarbetare. Den största yrkesgruppen inom kommunsektorn är sjukskötarna som hör till de sakkunniga.