Den ökade efterfrågan på läkare kräver kraftfulla åtgärder

Bristen på läkare beror på för få utbildningsplatser Man vet att efterfrågan på läkare kommer att öka. Både förändringen i befolkningsstrukturen och efterfrågan på hälso- och sjukvårdstjänster ökar efterfrågan på läkare.

Vi har utbildat för få läkare under en längre tid i Finland I de övriga nordiska länderna var antalet studieplatser i förhållande till befolkningen som mest rentav det dubbla jämfört med Finland. Vi har ett underskott på flera tusen läkare i jämförelse med de nordiska länderna.

Tillskottet av läkare med utländsk utbildning har inte räckt till för att kompensera den knappa inhemska utbildningen. Läkarbristen äventyrar tillgången till vård och dess kvalitet samt likabehandlingen av patienter både på regional nivå och mellan olika befolkningsgrupper. Prognostiseringen av behovet av läkare har upprepade gånger misslyckats och läkarbehovet har bedömts i underkant.

Flera faktorer bakom ökningen i efterfrågan på läkare

Det är flera utvecklingstrender som ökar efterfrågan på läkare. För det första ökar andelen äldre i befolkningen. De äldre behöver mer offentliga hälso- och sjukvårdstjänster och använder också mera egna medel för att skaffa sig hälso- och sjukvårdstjänster.

Människorna har blivit mer intresserade av sin hälsa i allmänhet. Hälsan kan mätas och följas upp med hjälp av nya tekniska apparater. Människor satsar på sin hälsa.

Dessutom möjliggör nya vårdmetoder effektiv vård av allt fler sjukdomar, vilket ökar antalet friska levnadsår. Allt mer utvecklade vårdmetoder kräver dock ny specialkompetens och minskar möjligheten att byta ut läkare, vilket i sin tur bidrar till att den totala efterfrågan på läkare ökar.

Vårt system för hälso- och sjukvårdstjänster är ojämlikt. En stor del av befolkningen i Finland har dålig tillgång till läkartjänster. Underdiagnostisering har lett till att sjukdomar inte behandlats. Politiska projekt och tekniska lösningar – såsom vårdgarantin och digital screening – leder till att fler sådana patienter som tidigare blivit utan vård nu omfattas av läkartjänster.

Läkarna arbetar allt oftare på deltid och villigheten att ha jour har minskat. Arbetstidslagen begränsar också antalet arbetstimmar för läkarna. När den effektiva arbetsinsatsen per läkare minskar behövs det fler läkare för samma mängd arbete.

Scenarierna tyder på att läkarbristen förvärras

Efterfrågan och utbud på läkare har skissats upp fram till 2040-talet med olika prognoser. I beräkningarna har man utgått från läkarutbudet i början av 2020, dvs. 21 500 läkare.

Enligt beräkningarna har Finland just nu 1 500 läkare för lite. Med denna mängd kunde man fylla den offentliga sektorns lediga befattningar (913 läkare) när man beaktar läkarnas deltidsarbete, sysselsättningsnivå (antagande 93 %) och att den privata sektorns dragningskraft är på samma nivå som idag.

Effekten av en strängare vårdgaranti har inte beaktats i beräkningen. Vårdgarantin har beräknats öka efterfrågan på läkare med tusen, med andra ord uppgår läkarbristen till nästan det dubbla redan i utgångsläget.

Grafen för arbetsföra läkare visar hur antalet läkare har utvecklats i Finland 2000–2020. Beräkningen utgår från den genomsnittliga förändringen som var cirka en och en halv procent per år mellan år 2000 och 2020.

Scenariot med liten efterfrågan framställer en optimistisk, måttlig ökning i efterfrågan på läkare, till och med lägre än den varit tidigare. Det här är det traditionella sättet att prognostisera läkarbehovet som ofta visat sig vara fel. En sådan utveckling förutsätter betydande förändringar i dagens trender. Scenariot med liten efterfrågan är inte sannolik men den är med för jämförelsens skull.

Normalscenariot utgår från att efterfrågan på läkare växer i samma takt som under 2000–2020, det vill säga med en och en halv procent per år. I utgångsläget skulle således efterfrågan öka med 350 läkare per år.

I scenariot med stor efterfrågan har man bedömt att den årliga ökningen i efterfrågan är två procent. I dagsläget ökar efterfrågan med cirka 460 arbetsföra läkare per år. Scenariot försöker beakta dagens trender som ökar efterfrågan.

Utbudsscenariot som beskriver nuläget utgår från att antagningen till läkarutbildningen är 750 nybörjarplatser. Den nuvarande antagningen (725) beaktas alltså inte.

I det andra scenariot som beskriver ökad utbildning har antalet nybörjarplatser ökats till 950.

I båda utbudsscenarierna utgår man från att inflyttningen av nya läkare är rent av 150 personer fler varje år än utflyttningen till utlandet. Antganadet är optimistiskt åtminstone på lång sikt.

Nödvändigt med fler utbildningsplatser

Bilden visar den dystra situationen med läkarbristen i Finland. Med nuvarande antal utbildningsplatser kommer läkarbristen inte att försvinna ens till 2040, inte ens med den optimistiska prognosen med måttligt ökande efterfrågan, utan att beakta vårdgarantin och med förhoppningen att det strömmar in läkare från utlandet.

Det är därför nödvändigt med en kännbar ökning i antalet utbildningsplatser så snart som möjligt. Det kan innebära en ny medicinsk fakultet, eller filialer, om de nuvarande universitetssjukhusen inte kan öka antalet utbildningsplatser.

Vi behöver snabbare metoder, eftersom ett ökat antal nybörjarplatser inte ger resultat förrän närmare år 2030. Man borde anställa läkare där den producerade hälsonyttan är störst. Om man bedömer att företagshälsovården och den privata sektorn sköter de mindre kritiska hälsoproblemen, borde man kunna överföra läkare till viktigare uppgifter. Man kunde till exempel välja att begränsa antalet läkare inom vissa sektorer eller styra patienterna genom slopade FPA-ersättningar och slopad omsättningsskattefrihet för en del läkarbesök och undersökningar, såsom man gjort med till exempel estetisk kirurgi.

Läkare bör styras till specialområden med brist på arbetskraft

På kort sikt bör läkare uppmuntras att välja specialområden där läkarbristen är störst. För närvarande har vi för få sökande till specialiseringsprogrammen för det finns för få läkare. Koordineringen försvåras av bristen på konkurrens om platserna och av att områdena som har brist på läkare inte är populära bland de unga läkarna.

Numerärt sett är bristen på läkare störst från år till år inom psykiatrin, akutmedicinen och radiologin. Bristen på läkare har också ökat inom anestesiologin och intensivvården, vilket försvårar organiseringen av funktioner i sjukhusen.

Man har inte lyckats styra ST-läkare till områden med brist på läkare. Till exempel inom fysiatri, barnpsykologi och lungsjukdomar, som hör till områden med stor brist på läkare, blev 70–80 procent av studierätterna utan sökande. Bristen på sökande var skrämmande också inom laboratorieområdet och i flera inremedicinska specialområden.

Andra områden är istället mycket populära bland de unga läkarna. Läkarna köar för att komma in på plastikkirurgi, där det finns tre sökande per studierätt. Utöver de kirurgiska områdena finns det flera sökande än platser inom gynekologi och obstetrik, barnsjukdomar, ögonsjukdomar samt öron-, näs- och halssjukdomar. Det som förenar dessa områden är den betydande efterfrågan i den privata sektorn.

För att styra läkare till områden med läkarbrist kan man begränsa antalet beviljade studierätter i områden som har mindre brist på läkare. Om man riktar finansiering till områden med läkarbrist kan man öka deras popularitet.

Läkarbristen kommer oundvikligen att ytterligare förvärras av pensionsavgången och bristen på sökande de närmaste åren.

Samhället måste se över sina prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Behövs det fler plastikkirurger och specialistläkare i företagshälsovård eller ungdomspsykologer och specialistläkare i allmänmedicin. Det här är sista chansen att rädda den specialiserade sjukvården genom ökat antal platser i grundutbildningen av läkare.