Kontrollerad omställning och speciallagstiftning behövs för löneharmoniseringen i vårdreformen

KT Kommunarbetsgivarna har hörts och gett sitt utlåtande om vårdreformen till riksdagens fyra utskott. KT har i sitt utlåtande betonat vikten av en kontrollerad omställning. Till exempel för löneharminseringen behövs speciallagstiftning.

Vårdreformen innebär att omkring 212 500 av kommunernas och samkommunernas anställda kommer att övergå i välfärdsområdenas tjänst. Av dessa kommer cirka 175 000 att övergå i en ny arbetsgivares tjänst. De nödvändiga överföringarna av personal föreslås ske som en s.k. automatisk överlåtelse av rörelse. KT understöder förslaget.

Med arbets- och tjänstelagstiftningen tryggas övergången från den nuvarande kommunsektorn till välfärdsområdena. Till exempel lagen om kommunala tjänsteinnehavare och samarbetslagen utvidgas till att också gälla välfärdsområdena. Detta stödjer en kontrollerad överföring av personalen till välfärdsområdena.

KT anser det vara viktigt att personalen tas med i beredningen av reformen. Regeringens proposition tryggar deltagandet på flera sätt. Enligt lagen om samarbete ska de överlåtande arbetsgivarna föra samarbetsförhandlingar före överlåtelsen medan välfärdsområdena ska göra det som förvärvare. Redan under den temporära förvaltningen utses ett samarbetsorgan för välfärdsområdena.

Kostnaden för löneharmoniseringen får inte överskrida ekonomins bärkraft

KT anser fortfarande att det är viktigt att harmoniseringen av lönerna i sin helhet avgörs genom en särskild bestämmelse i införandelagen. KT föreslog redan under regeringen Sipilä en jämkningsmodell som innebar att ingens lön skulle sjunka vid överföringen till välfärdsområdet. Enligt modellen skulle jämkningen av lönerna ske enligt mediannivån för lönerna, i varje kravgrupp.

Det är osannolikt att KT och organisationerna som representerar välfärdsområdena uppnår enighet om nivån och sätten att harmonisera lönerna förhandlingsvägen.
KT anser också att kostnaderna för löneharmoniseringen överskrider den offentliga ekonomins bärkraft om de inte begränsas genom lagstiftning. I regeringspropositionen bedömdes kostnaderna uppgå till 60–560 miljoner euro, men kalkylen innehåller mycket osäkerhet och kan överskridas. Kalkylen påverkas av ordnandet av social- och hälsovården i Nyland, områdenas kollektivavtal samt de olika kravgruppernas faktiska löneskillnader.

Om harmoniseringens kostnadsnivå inte kan begränsas måste övergångsperioden vara 5–10 år så att de ekonomiska konsekvenserna inte blir orimliga på årsnivå. Staten måste också fullt ut täcka harmoniseringskostnaderna för välfärdsområdena.

KT representerar också välfärdsområdena som arbetsgivare

KT har varit kommunsektorns arbetsgivarorganisation i ett halvt sekel och är dessutom kommunsektorns arbetsmarknadscentralorganisation. Regeringspropositionen tryggar omställningen eftersom KT fortsätter som arbetsgivarorganisation inom välfärdsområdena och förhandlar om kollektivavtalen med de nuvarande huvudavtalsorganisationerna.
I framtiden kommer KT att med hjälp av företagssektionen betjäna även bolag som kommunerna och välfärdsområdena äger eller har bestämmande inflytande i.

I regeringspropositionen föreslås att välfärdsområdena blir medlemmar i Keva och att också bolag som välfärdsområdena äger eller har bestämmande inflytande i ordnar sina pensioner via Keva. KT understöder förslaget. Utöver pensionsavgiften skulle kommunerna och välfärdsområdena betala en utjämningsavgift. Om utjämningsavgiftens nivå inte bestäms exakt som i regeringspropositionen hotar kommunernas och välfärdsområdenas pensionskostnader öka. KT anser det vara viktigt att medlemsorganisationernas pensionsavgifter i genomsnitt skulle vara på samma nivå som den genomsnittliga arbetspensionsavgiften enligt lagen om pension för arbetstagare.