Arbetslöshetsförmånerna bör graderas och arbetskraftsservicen uppgraderas till nordisk nivå

KT har som mål att det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa graderas så att skyddet är högre i början av arbetslösheten och sedan sjunker stegvis. Samtidigt måste man se till att graderingen inte leder till att bostadsbidrags- och utkomstutgifterna ökar.

KT:s arbetsmarknadsdirektör Markku Jalonen deltog i onsdags i regeringens seminarium om tillväxten, sysselsättningen och arbetsmarknaden tillsammans med Kirsi-Marja Leivonen, ordförande för KT:s delegation. Jalonen betonade under temadiskussionen om arbetskraftsservice och sysselsättning att man borde studera de övriga nordiska ländernas erfarenheter och modeller för hur sysselsättningsgraden kan ökas.

Arbetssökandet måste bli mer förpliktande

För att arbetskraftsservicen i Finland ska kunna uppnå en nivå som motsvarar de övriga nordiska länderna måste vårt långa och högklassiga arbetslöshetsskydd, i OECD:s jämförelse, vägas upp av att de arbetslösa står till arbetsmarknadens förfogande. Finland har 9 procentenheter lägre sysselsättningsgrad jämfört med Sverige, till exempel.

Klyftan mellan länderna ser inte ut att bero på skillnader i deltidsarbete eller den genomsnittliga årsarbetstiden, kunskapsnivån eller nivån och längden på arbetslöshetsskyddet. Skillnaden tycks snarare bero på arbetssökandets mindre obligatoriska karaktär i Finland och att arbetskraftspolitiken betonar annat än lönesubventioner. Det ser ut att vara svårare i Finland än i Sverige för äldre personer att komma ut ur långtidsarbetslöshet.

– Arbetssökandet måste bli mycket mer obligatorisk till sin karaktär och arbetsförmedlingen måste bli betydligt bättre i Finland, säger Markku Jalonen.

I Sverige till exempel får den arbetslösa en namngiven arbetsförmedlare som hjälper personen i arbetssökandet och handleder vid behov till aktivitet. Äldre och personer som fallit utanför utkomstskyddet för arbetslösa står inte utanför de löpande tjänsterna och lönesubventionerna riktas till svårsysselsatta.

– Det behövs mer resurser men ändringarna i arbetskraftsförvaltningen kan göras mycket snabbt med administrativa beslut.

Kommunernas roll inom sysselsättningsfrämjandet måste betonas

Enligt regeringsprogrammet kommer kommunernas roll som tillhandahållare av sysselsättningstjänster att stärkas. Markku Jalonen anser det vara mycket bra att kommunernas roll och betydelse inom sysselsättningen betonas.

– Kommunerna satsar redan nu cirka en miljard euro årligen på sysselsättningen. Man har uppnått goda resultat med lokala arbetskrafts- och företagsserviceförsök och kommunerna är beredda att snabbt sätta igång med det som skrivits in i regeringsprogrammet, säger han.

Överföringen av arbetskraftsförvaltningens resurser och behörigheter till kommunerna förbättrar avsevärt användningen av de gemensamma resurserna. Multiprofessionellt samarbete, individualiserad och skräddarsydd arbetskraftsservice, social- och hälsovårdstjänster samt utbildning främjar i synnerhet sysselsättningen av svårsysselsatta och minskar risken för utslagning.

En utvidgning av de regionala sysselsättningsförsöken, utgående från försöket i Birkaland som leddes av Tammerfors, till exempel till de nio största städerna beräknas skapa 3500–4000 nya arbetsplatser per år.

Kommunerna bör få behålla lönesubventionen

I Finland används lönesubventioner i betydligt mindre omfattning än i de övriga nordiska länderna. Enligt regeringsprogrammet ska bruket av lönesubventioner ökas med minskad byråkrati genom att arbetsgivaren får ett bindande beslut i förväg.

KT anser det vara nödvändigt att kommunerna får behålla rätten att bevilja lönesubvention. Man har haft goda erfarenheter av lönesubventionen inom sysselsättningsförsöken.

Den maximala lönesubventionen för partiellt arbetsföra svårsysselsatta, långtidsarbetslösa och invandrare borde enligt KT höjas till 70 procent av lönekostnaden och maximibeloppet till 1 960 euro i månaden.