Lag om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda
Den nya språklagen (423/2003) träder i kraft den 1 januari 2003. Frågan har behandlats i Kommunförbundets cirkulär 22/80/2003. I cirkuläret utreds bland annat vilka skyldigheter den nya språklagen medför för en- och tvåspråkiga kommuner och samkommuner.
I samband med språklagen träder lagen om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda (424/2003, nedan språkkunskapslagen) i kraft. Lagen gäller de språkkunskaper i finska, svenska och andra språk som krävs av de anställda också i kommuner och samkommuner.
Lagen tillämpas på kommunala myndigheter och på självständiga offentligrättsliga inrättningar inom kommunsektorn. Lagen tillämpas på personal i såväl tjänste- som arbetsavtalsförhållande.
Genom lagen upphävs lagen angående den språkkunskap, som skall av statstjänsteman fordras (149/1922) från 1922.
1 Säkerställande av personalens språkkunskaper
Myndigheternas verksamhet skall uppfylla de språkliga kvalitetskrav som ställs på verksamheten. Med tanke på detta är personalens språkkunskaper och upprätthållandet av dem av central betydelse. Arbetsgivaren skall genom att ordna utbildning och genom andra personalpolitiska åtgärder se till att de anställda har tillräckliga språkkunskaper för att kunna sköta uppgifterna på det sätt som språklagen och andra lagar förutsätter. Uppmärksamhet bör fästas vid att anställda samt nya tjänsteinnehavare och arbetstagare har tillräckliga språkkunskaper.
Syftet med den nya lagen är att försöka få till stånd en smidig reglering av behörighetsvillkoren när det gäller språk. Myndigheterna skall ha en språkkunnig personal i just de uppgifter där språkkunskaper verkligen behövs. Hos myndigheten i en tvåspråkig kommun eller en tvåspråkig samkommun kan enspråkiga avdelningar eller enheter av särskilda skäl inrättas för att tillgodose språkminoritetens behov. Tjänsterna på minoritetsspråket kan också styras till olika serviceställen under förutsättning att servicenivån inte sjunker. Myndigheterna skall planera sin verksamhet så att personalens språkkunskaper kan utnyttjas så effektivt som möjligt. Språkkunskaper är särskilt viktiga i serviceuppgifter.
2 Behörighetsvillkor och beaktande av språkkunskaper
Enligt 125 § grundlagen får till offentliga tjänster utnämnas endast personer som också i fråga om språkkunskaper har tillräckliga förutsättningar att sköta tjänsteuppgifterna. Enligt den nya språklagen är myndigheterna uttryckligen skyldiga att säkerställa att den som anställs för att sköta en uppgift i tjänste- eller arbetsavtalsförhållande har sådana språkkunskaper som krävs för att uppgifterna skall kunna skötas framgångsrikt.
I kommunallagen finns bestämmelser om språkkunskaperna för anställda i kommuner och samkommuner. Kraven på språkkunskaper fastställs till exempel i samband med behörighetsvillkoren eller genom en särskild språkstadga. På lokal nivå finns det skäl att utreda behovet av och innehållet i språkkraven och vid behov ändra behörighetsvillkoren. Den myndighet som beslutar om behörighetsvillkoren fastställer i vilka uppgifter språkkunskaper krävs och hur de visas. Behövliga språkkunskaper kan till exempel visas genom examina eller säkerställas i samband med anställningsintervjun.
Bestämmelserna i 6 § språkkunskapslagen om statsanställdas kunskaper i finska och svenska gäller inte kommuner och samkommuner, men kommunarbetsgivarna kan om de så önskar besluta att språkkunskaperna skall motsvara bestämmelsen, om det anses ändamålsenligt.
För statsförvaltningen finns egna språkexamina i finska och svenska. Genom examina kan utmärkta, goda eller nöjaktiga kunskaper i finska eller svenska visas. Närmare bestämmelser om språkexamina utfärdas genom förordning. Inom statsförvaltningen är det också möjligt att visa sina språkkunskaper genom allmänna språkexamina (lagen om allmänna språkexamina 668/1994). De allmänna språkexamina är indelade i tester på grundläggande nivå, mellannivå och högre nivå. Språkfärdigheterna bedöms enligt en sexgradig skala. Kommunerna och samkommunerna kan om de så önskar utnyttja språkexamina för statsförvaltningen eller allmänna språkexamina som ett villkor för att visa behövliga språkkunskaper.
Både grundläggande examina och andra språkstudier i högskolorna innehåller numera språkprov. Också sådana mognadsprov kan användas inom kommunsektorn när den språkliga behörigheten bedöms.
3 Utannonsering av krav på språkkunskaper
Enligt lagen är myndigheterna skyldiga att i en platsannons ange vilka slags språkkunskaper som förutsätts av den som anställs. I annonsen skall alltid nämnas om man för en tjänst eller en uppgift ställer behörighetsvillkor som gäller språkkunskaper. Utgångspunkten är att man skall ha de språkkunskaper som uppgifterna de facto förutsätter. I annonsen skall också nämnas om de språkkunskaper som anges i behörighetsvillkoren inte är tillräckliga, och om inga behörighetsvillkor som gäller språkkunskaper har fastställts. Om kunskaper i andra språk räknas som en merit för anställningen bör detta också nämnas. Genom skyldigheten att i förväg ange språkkrav poängteras att det är viktigt för myndigheten att i förväg planera vilka slags språkkunskaper uppgiften förutsätter. Frågan har betydelse också med tanke på sökandens rättsskydd. På basis av platsannonsen vet sökanden redan vilken betydelse språkkunskaperna kommer att ha för beslutet och vilka utredningar om de egna språkkunskaperna som sökanden skall bifoga till sin ansökan.
4 Språkkunskaper som visats efter ansökningstidens utgång
I den nya lagen avviker man från huvudregeln för kommunalförvaltningen enligt vilken en viss behörighet för en tjänst skall visas före ansökningstidens utgång. Vid tillsättandet av en tjänst eller någon annan anställning beaktas också en sökande som först efter ansökningstidens slut har visat sådana språkkunskaper som krävs. En utredning som inlämnats i efterskott får dock inte fördröja handläggningen av ärendet. Enligt motiveringen i regeringspropositionen är undantagsregeln motiverad eftersom kraven på språkkunskaper kan komma som en överraskning för sökanden. I och med att språkprov ordnas med relativt korta intervaller är det möjligt att sökanden hinner avlägga ett språkprov innan myndigheten gör sitt val.
5 Dispens
Statsrådet kan bevilja dispens från de i lagar och förordningar föreskrivna behörighetsvillkor som gäller språkkrav, såsom behörighetsvillkoren beträffande finska och svenska för statsanställda. Dispensförfarandet gäller inte de behörighetsvillkor som fastställs i kommunerna och samkommunerna.
KOMMUNALA ARBETSMARKNADSVERKET
Arbetsmarknadsdirektör Jouni Ekuri
Förhandlingschef Heikki Saipio
Bilaga (Finlex)
Lagen om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda (424/2003)
