Ettorna blir allt färre i våra skolor – därför behöver vi ökad invandring

När nativiteten sjunker och befolkningen åldras blir det ännu viktigare att ta vara på alla barn och unga. Vi har inte råd att förlora en enda ung på grund av rasism eller diskriminering.

Höstens nya ettor har precis börjat skolan. Jag önskar dem alla en ljus framtid. Ett är i alla fall säkert: de är färre än någonsin.

Enligt Utbildningsstyrelsen är det första gången som endast kring 55 000 barn börjar i ettan. Det är ett par tusen färre än förra året. Ännu för något år sedan hade vi cirka 60 000 ettor. Årskullarna kommer att krympa ännu mer för antalet nyfödda är också rekordlågt (Statistikcentralen, 27.7.2023). 

Siffrorna borde bekymra alla som vill trygga välfärden i Finland i framtiden. Färre barn handlar inte enbart om framtida personalbrist utan om själva grunden för välfärdssamhället: pensionssystemet, ekonomins bärkraft och möjligheten att vidta klimatåtgärder. 

När årskullarna krymper blir vi med tiden helt enkelt för få för att driva samhället så som det ser ut i dag. Därför är varje barn och ung en möjlighet.

Välfärdssamhället står på spel

Nativiteten har sjunkit i flera år nu i Finland, särskilt efter 2010-talet. Orsakerna är inte helt klara.

Enligt forskarna önskar familjerna färre barn nu samtidigt som flera inte uppnår önskat barnantal. Man kanske inte mött rätt partner eller saknar arbete och utkomst. Dåliga förlossningserfarenheter kan också sätta stopp för barnantalet.

Det finns inga enkla politiska lösningar på sådana problem. Visserligen kan man underlätta barnfamiljernas vardag genom att erbjuda bättre service.

Kommunernas och välfärdsområdenas, hela vårt välfärdssamhälles framtid påverkas av det sjunkande barnantalet.  Allt fler skolor måste sätta lapp på luckan på grund av brist på elever. Läroanstalterna gör reklam för sig på rekryteringsmässor för att locka studerande och får ändå inte tillräckligt med ansökningar.

För barnen, också mina, innebär det att de i daghem och skolor ofta tas emot av ständigt växlande vikarier. Köerna växer i hälso- och sjukvården och de får går i pension i allt högre ålder. Vi får hoppas att de får behålla sin mentala hälsa eftersom en stor del av psykiatritjänsterna är obesatta redan nu på grund av bristen på kompetent personal.

Till råga på allt väntar vi oss alltmer av de små ettorna, de framtida skattebetalarna. De ska bära upp social- och hälsovården och pensionssystemet samtidigt som de själva får nöja sig med allt sämre service.  

Vi behöver invandring av flera typer

Vad kan vi göra för att förbättra situationen? I dessa sammanhang talas det ofta om arbetskraftsinvandring. Det behövs sannerligen, tiotusentals invandrare varje år.
Men ingen tycks ha det trollspö som behövs för att förmå utbildade personer som kan finska eller svenska att köa för arbete i vårt kalla land med hög skattegrad. Det krävs mycket arbete för att locka arbetskraft till Finland och dessbättre är det flera aktörer som deltar.

Enligt min åsikt behöver vi mångsidig invandring inom arbetskraftsinvandringen. Många av dem som kommit till Finland för att de fått internationellt skydd, eller en studieplats eller genom gifte har blivit en viktig del av samhället.  Också de ska erbjudas språkundervisning och arbetskraftservice.

I min bekantskapskrets finns flera barnfamiljer där den ena eller båda föräldrarna anlänt som asylsökande några år tidigare. De arbetar, studerar, fostrar sina barn, betalar sina skatter och deltar i samhällsbygget. Flera arbetar till exempel som närvårdare.

De som anländer som flyktingar behöver stöd och socialservice i början men i något skede etablerar de sig i allmänhet. Det är värt att observera att pensionssystemets intäkter inte beräknas i ett par års utan i 20–30 års perspektiv.  

Var och en är värdefull oberoende av sin bakgrund

Vad som än varit orsaken till invandringen är det viktigt att se till att tillståndsprocesserna är snabba och smidiga samt att det erbjuds språkundervisning av god kvalitet.

Erkännandet av utländska examina och tillträdet till omställningsutbildning bör vara snabbare. Det ska också vara enklare att återförena familjer så att de som med stort besvär flyttat hit trivs och stannar kvar.

Utöver byråkratin behöver vi också förbättra våra attityder. Många som flyttat hit upplever atmosfären här som hotfull och fientlig. Det underlättar inte Finlands strävanden att öka vare sig arbetskrafts- eller annan invandring.

Med krympande årskullar blir varje barn allt viktigare. Alla är värdefulla oberoende av bakgrund, både som människor och som framtidsaktörer. Vi har inte råd att förlora en enda ung person. Ingen får förbises på grund av rasism.  

Till sist en traditionell vädjan som ofta uttalas den första skolveckan. När du startar bilen i dag, kör sakta och försiktigt vid övergångsstället. Ett barn kanske tar sina första steg där på väg mot skolan, mot en framtid som säkrar vårt välfärdssamhälle.

Bloggen kan kommenteras under cirka en månad från publiceringsdatum.