Nedåtgående trend inom sjukfrånvaro i kommunsektorn
Sjukfrånvaron bland kommunalt anställda minskade år 2023. Detta framgår av en uppföljning som gjorts av Arbetshälsoinstitutet. Social- och hälsovårdsreformen har på ett betydande sätt förändrat kommunsektorns yrkesstruktur, och de senaste siffrorna kan därför inte längre direkt jämföras med tidigare. Övrig statistik stöder dock hypotesen om att sjukfrånvaron minskat.
År 2023 var kommunalt anställda frånvarande på grund av egen sjukdom i genomsnitt 16,4 dagar. I och med social- och hälsovårdsreformen överfördes social- och hälsovårdspersonalen samt räddningspersonalen i kommunerna till välfärdsområdena i början av 2023. Sjukfrånvaron bland dem som fortsättningsvis är anställda av kommunen sjönk till samma nivå som före coronapandemin. Toppen från år 2022 verkar alltså ha varit tillfällig och orsakad av pandemin.
Arbetshälsoinstitutet har följt upp sjukfrånvaron i kommunsektorn sedan år 2000, men vårdreformen medförde en så stor förändring i yrkesstrukturen att statistiken från 2023 inte längre kan jämföras direkt med den tidigare.
Statistik som andra organisationer samlat in stöder dock hypotesen om en nedåtgående trend i sjukfrånvaron. FPA:s statistik över lång sjukfrånvaro visar till exempel att det totala antalet personer som fått sjukdagpenning minskade med cirka 3 procent inom hela den arbetsföra befolkningen år 2022–2023.
Arbetsmiljön påverkar sjukfrånvaron
Statistiken visar också att arbetsmiljön kan påverka sjukfrånvaron inom en socioekonomisk grupp. Lärare i skolor är till exempel mer sällan sjuka än lärare inom småbarnspedagogik. Lektorer och timlärare hade 9,9 sjukfrånvarodagar och klasslärare 12,7 dagar, vilket är mindre än genomsnittet. För lärare inom småbarnspedagogiken låg sjukfrånvaron på 22,0 dagar, det vill säga över genomsnittet.
I allmänhet hade anställda med ledande roller och expertuppgifter mindre sjukfrånvaro än anställda som utförde fysiskt arbete.
Sjukfrånvaro bland unga har ofta att göra med psykiska problem
Arbetstagare under 30 år är fortfarande den åldersgrupp som har mest sjukfrånvaro. I den yngsta åldersgruppen var antalet sjukfrånvarodagar i genomsnitt 18,3 per år. Minst sjuka var 40–50-åringar, för vilka motsvarande siffra var 14,7 dagar.
Enligt FPA:s statistik hör unga arbetstagares sjukfrånvaro oftast ihop med psykisk hälsa. Sjukdagpenningarna som beviljades på grund av psykiska problem, i synnerhet ångeststörningar, ökade år 2023.
Sjukfrånvaron kan minskas genom att stödja arbetstagarnas psykiska hälsa
Sjukfrånvaro på grund av psykiska problem har blivit vanligare de senaste åren. De uppgår redan till en tredjedel av de sjukfrånvarodagar som ersätts av FPA.
När sjukfrånvaro på grund av psykisk ohälsa blir allt vanligare, ökar också omfattningen av den förlorade arbetsinsatsen och därtill hörande kostnader.
FPA betalar sjukdagpenning för långa sjukfrånvaroperioder på minst tio vardagar för personer i arbetsför ålder. År 2023 gick man miste om uppskattningsvis 5,8 miljoner arbetsdagar på grund av långvarig sjukfrånvaro i anslutning till psykisk ohälsa. Kostnaderna för de förlorade dagarna uppgår beroende på beräkningsmetoden till minst en miljard euro. Kostnaderna kan endast bedömas grovt och beaktar inte olika indirekta kostnader som uppstår till exempel vid rekrytering av vikarier, tillhandahållande av hälso- och sjukvårdstjänster eller försämrad produktivitet.
Dessutom orsakar mental ohälsa också kortvarig sjukfrånvaro, vilket avsevärt ökar kostnaderna och antalet förlorade arbetsdagar. FPA betalar inte sjukdagpenning för kortvarig sjukfrånvaro och det finns inga heltäckande nationella registeruppgifter över dessa dagar.
Det är uppenbart att hela samhället har nytta av att man lyckas förebygga och minska sjukfrånvaro som grundar sig på psykisk ohälsa.
Mer på webben
