Avskaffandet av vuxenutbildningsstöd kommer att förvärra bristen på arbetskraft i kommuner och välfärdsområden
Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT samt huvudavtalsorganisationerna inom kommun- och välfärdssektorn JAU, FOSU och Sote rf betonar att vuxenutbildningsstöd används i de sektorer av arbetslivet där det finns kompetensbrist. Avskaffandet av stödet kommer att ha avgörande konsekvenser för kommun- och välfärdsområdessektorerna. Avskaffandet bör omprövas.
Avskaffandet av stödet skulle ytterligare förvärra bristen på arbetskraft inom kvinnodominerade sektorer och göra det svårare att tillhandahålla lagstadgade välfärdstjänster.
Vuxenutbildningsstöd används mest inom hälso- och socialvårdssektorn, utbildningssektorn och det pedagogiska området, där bristen på kompetens och behovet av kompetensutveckling är som störst. Enligt yrkesbarometern är bristen som värst just för närvårdare, sjukskötare, specialsakkunniga inom socialvård, lärare inom småbarnspedagogik och speciallärare.
Vuxenutbildningsstödet gör det möjligt att höja kompetens- och utbildningsnivån under arbetskarriären
Inom kommun- och välfärdsområdena är yrkesuppgifterna reglerade, så i behörighetsvillkoren ingår också examensbaserad tilläggsutbildning och fortbildning.
Stödet har gjort det möjligt att skaffa tilläggsutbildning vid sidan av jobbet och fortsätta arbeta inom den egna sektorn i uppgifter som kräver högre utbildningsnivå. Den yrkesinriktade vuxenutbildningen har också gjort det möjligt att flytta arbetskraft från sektorer med överutbud till sektorer med brist på arbetskraft.
Fördelarna med vuxenutbildningsstöd är större än kostnaderna
KT och huvudavtalsorganisationerna inom kommun- och välfärdssektorn betonar att avskaffandet av vuxenutbildningsstödet strider mot regeringens sysselsättningsmål. Mer än hälften av dem som får vuxenutbildningsstöd är under fyrtio år, och endast 16 procent har högre högskoleexamen.
De flesta av stödmottagarna hinner arbeta många år. Stöd kan beviljas för högst 15 månader, under vilka många även arbetar. Det avskaffade stödet effekt på sysselsättningen är således mindre än vad som beräknats i regeringsprogrammet.
Arbetsmarknadsparterna inom kommun- och välfärdssektorn understryker att vuxenutbildningsstödet nästan helt finansieras av arbetsgivare och löntagare genom arbetslöshetsförsäkringsavgifter. Försäkringsprincipen bör bevaras, och pengarna får inte användas för att lappa ihop statsbudgeten.
Avskaffandet av vuxenutbildningsstödet bör omprövas
KT och kommun- och välfärdssektorns huvudavtalsorganisationer uttrycker allvarlig oro över följderna av att vuxenutbildningsstödet avskaffas i välfärdsområdena och kommunerna.
Vuxenutbildningsstödet har förbättrat tillgången till personal, ökat möjligheterna till sysselsättning för dem som byter bransch, stött kontinuerligt lärande och främjat arbetsförmågan. I stället för att avskaffa stödsystemet borde det utvecklas på trepartsbasis.
Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT
Markku Jalonen, verkställande direktör, tfn 040 547 7710
Förhandlingsorganisationen för offentliga sektorns utbildade FOSU
Katarina Murto, ordförande, tfn 050 568 9188
Mari Keturi, verksamhetsledare, tfn 050 461 9315
Offentliga sektorns union JAU
Jonna Voima, ordförande, Fackförbundet Jyty, tfn 050 591 2341
Päivi Niemi-Laine, ordförande, Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena JHL, tfn 040 702 4772
Social- och hälsovårdens förhandlingsorganisation Sote
Millariikka Rytkönen, ordförande, Tehy, tfn 040 054 0005 (assistent Mila Huovinen)
Silja Paavola, ordförande, Finlands närvårdar- och primärskötarförbund SuPer, tfn 050 527 5085
