Löneskillnader mellan privata och kommunala sektorn utredda

KT Kommunarbetsgivarna och de kommunala huvudavtalsorganisationerna beslutade i samband med den förra förhandlingsrundan att utreda skillnaderna mellan kommunsektorn och den privata sektorn i fråga om löner och andra anställningsvillkor som påverkar arbetskraftskostnaderna.

Yksityisen ja kuntasektorin väliset palkkaerot selvitetty kuvituskuva

Den utredning som nu blivit klar fokuserar på statistiska, standardiserade löneskillnader. Utredningen av andra skillnader i arbetskraftskostnader (inkl. semestrar) pågår alltjämt.

I utredningen genomfördes separata analyser av det material som omfattar alla yrken och det som omfattar så kallade motsvarande yrken. Definitionen på motsvarande yrken är att det i båda sektorernas material på exakt yrkesklassnivå finns minst hundra observationer (arbetstagare) varje år. Detta material omfattade 91 procent av alla observationer inom kommunsektorn.

Löneskillnaderna varierar stort yrkesvis och regionalt

Enligt utredningen är lönerna inom den privata sektorn 2,1–3,0 procent högre än inom kommunsektorn. I materialet för motsvarande yrken är resultatet något lägre, dvs. 1,7–2,6 procent. Resultaten varierar mellan olika inkomstbegrepp. I utredningen har löneskillnaderna beskrivits med flera variabler och skillnaderna varierar beroende på vilken variabel som valts.

Inom sektorer med stora personalgrupper, såsom social- och hälsovården samt det pedagogiska området, är kommunsektorns löner för dem som är sysselsatta i motsvarande yrken något högre (0,4–2,3 procent) än inom den privata sektorn.

För kvinnornas del är de proportionella löneskillnaderna mellan sektorerna betydligt mindre än för männen. För kvinnor är den proportionella löneskillnaden så gott som noll och för män cirka 6–7 procent.

Nyland sticker tydligt ut i den regionala granskningen. Där är den privata sektorns löner i de motsvarande yrkena 5–7 procent högre. I nästan vartannat landskap är lönerna inom kommunsektorn högre än inom den privata sektorn.

Utredningen baserar sig på bred lönestrukturstatistik

Lönejämförelsen genomfördes av Löntagarnas forskningsinstitut och Näringslivets forskningsinstitut med hjälp av Statistikcentralens lönestrukturstatistik (2014–2016). Ur de observerade löneskillnaderna eliminerades den del som statistiskt kan förklaras med faktorer som gäller arbetstagaren eller anställningsförhållandet.

I jämförelsen användes tre olika inkomstbegrepp: månadslön för ordinarie arbetstid utan löneposter av engångsnatur, månadslön för helhetsarbetstid utan löneposter av engångsnatur samt månadslön för helhetsarbetstid inklusive löneposter av engångsnatur såsom resultatbonusar och semesterpenningar.

Analyserna genomfördes med två olika metoder: den hedoniska metoden och Blinder-Oaxaca-dekomponeringsmetoden. De ovan beskrivna resultaten baserar sig på den senare metoden som är den vanligaste metoden i undersökningar om löneskillnader.

Hela utredningen finns på finska här >