Ny arbetslagstiftning och Högsta förvaltningsdomstolens beslut

Lagstiftningen om partiell sjukdagpenning trädde i kraft i början av januari 2007. År 2008 betalades partiell sjukdagpenning till närmare tvåtusen personer i Finland. Orsaken till arbetsoförmåga hos de personer som fick dagpenning gällde oftast mentala eller andra liknande störningar och sjukdomar i stöd- och rörelseorganen.  Av yrkesgrupperna fick hälso- och sjukvården och det sociala arbetet (30,6 %) den största andelen partiell sjukdagpenning.

Användningen av partiell sjukdagpenning utvidgas från och med den 1 januari 2010 och med anledning av detta ändras sjukförsäkringslagen (1224/2004), lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (566/2005) och arbetsavtalslagen (55/2001).

De viktigaste revideringarna i fråga om användning av partiell sjukdagpenning

a) Dagpenning kan sökas redan efter den så kallade självrisktiden

Avsikten med partiell sjukdagpenning är att stödja allt flera arbetsoförmögna personer att stanna kvar i arbetslivet och att återgå till heltidsarbete. För att öka användningen av partiell sjukdagpenning ändras bestämmelserna i sjukförsäkringslagen den 1 januari 2010 så att arbetsoförmögna personer från början av arbetsoförmågan har möjlighet att efter den självrisktid som bestämts för sjukdagpenningen arbeta deltid och dessutom få partiell sjukdagpenning. Självrisktiden omfattar den dag då arbetsoförmågan börjar och de nio närmast följande vardagarna. Användningen av partiell sjukdagpenning kan också börja omedelbart efter utgången av sjukdag-penningsperioden eller rehabiliteringspenningsperioden om partiell sjukdagpenning beviljas direkt efter sjukdagpenningsperioden. På partiell sjukdagpenning tillämpas samma villkor för arbetsoförmåga som på sjukdagpenningen.

b) Partiell sjukdagpenning kan betalas också till arbetsgivaren

Den andra ändringen som gäller systemet med partiell sjukdagpenning hänför sig till betalningen av dagpenningen. För närvarande har det inte varit möjligt att betala dagpenning till arbetsgivaren, utan partiell sjukdagpenning har alltid betalats direkt till arbetstagaren eller tjänsteinnehavaren. Sjukförsäkringslagen ändras den 1 januari 2010 så att då arbetsgivaren till arbetstagaren eller tjänsteinnehavaren för den partiella sjukdagpenningsperioden betalar lön som motsvarar full sjuklön på basis av arbets- eller tjänsteförhållandet på heltid som föregått arbetsoförmågan, betalas den partiella sjukdagpenningen till arbetsgivaren.

På basis av kommunala arbets- och kollektivavtal betalas inte sjuklön till en person som får partiell sjukdagpenning. Enligt det allmänna kommunala tjänste- och arbetskollektivavtalet tillämpas bestämmelserna om deltidsarbete på det avtal om deltidsarbete som den partiella sjukdagpenningen grundar sig på. Till en deltidsanställd arbetstagare eller tjänsteinnehavare betalas deltidslön.  Arbetstagarens eller tjänsteinnehavarens sjukdagar (AKTA, kap. V § 2) ingår inte i den ovan nämnda avtalstiden. Oberoende av att användningen av partiell sjukdagpenning utvidgas den 1 januari 2010 ansöker de kommunala arbetstagarna eller tjänsteinnehavarna fortfarande själva om sin partiella sjukdagpenning och den betalas inte till arbetsgivaren.

Avtal om deltidsarbete ingås fortfarande med arbetsgivaren.

Utöver de ovan nämnda ändringarna görs inga ändringar i villkoren för att få partiell sjukdagpenning, grunderna för bestämning av eller längden på förmåner. Den centrala utgångspunkten i fråga om partiell sjukdagpenning är att man vid bedömning av tjänsteinnehavarens eller arbetstagarens arbetsförmåga skaffar tillräckliga uppgifter om de sjukdomar som påverkar arbetsförmågan och de begränsningar de innebär för funktionsförmågan. En förutsättning för beviljande av partiell sjukdagpenning är fortfarande att arbetstagaren eller tjänsteinnehavaren kan sköta en del av sina arbetsuppgifter utan att äventyra sin hälsa eller sitt tillfrisknande. Ett avtal mellan arbetstagaren eller tjänsteinnehavaren och arbetsgivaren om deltidsarbete ska basera sig på en utredning av personens hälsotillstånd och ett läkarutlåtande. Att arbetstagaren eller tjänsteinnehavaren vägrar att arbeta deltid under sjukdomstiden får inte äventyra personens ställning i arbets-/tjänste-förhållandet. Deltidsarbete ska alltså alltid basera sig på personens samtycke.

Partiell sjukdagpenning förutsätter fortfarande att:

Arbetsgivarens/tjänsteinnehavarens arbetstid före sjukdagpenningsperioden har motsvarat arbete på heltid. Rätt till partiell dagpenning har med andra ord bara de tjänsteinnehavare och arbetstagare som arbetar på heltid.

Personen enligt en medicinsk utredning, dvs. ett läkarintyg, alltjämt är arbetsoförmögen på det sätt som avses i sjukförsäkringslagen och att han eller hon kommer att vara arbetsoförmögen under hela den period för vilken partiell sjukdagpenning betalas.

Den som ansöker om dagpenning har kommit överens med arbetsgivaren om att han eller hon utför sitt arbete på deltid så att arbetstiden och lönen är högst 60 procent och minst 40 procent av full arbetstid och lön.

Avtalet om deltidsarbete ska gälla minst 12 vardagar och vara i kraft under hela den period då partiell dagpenning betalas.

Partiell sjukdagpenning betalas för högst 72 vardagar, antingen utan avbrott eller för en sammanhängande period på minst 12 vardagar. När maximitiden för den partiella sjukdagpenningen räknas ut beaktas alla dagar med partiell sjukdagpenning under de föregående två åren.

Partiell sjukdagpenning är en separat förmån vars utbetalning inte påverkar maximitiden för sjukdagpenning. Beloppet på partiell dagpenning är hälften av den sjukdagpenning till fullt belopp som har föregått den partiella dagpenningen.

För ombildning till deltidsarbete och andra faktorer som påverkar den partiella sjukfrånvaron har redogjorts närmare i Kommunala arbetsmarknadsverkets cirkulär 22/2006.

Faderskapsledigheten ("pappamånaden") förlängs med två veckor fr.o.m. 1.1.2010

Enligt gällande sjukförsäkringslag har barnets far rätt att få faderskapspenning. Då fadern får faderskappenning är han på faderskapsledighet. Fadern får inte förvärvsarbeta under den tid då faderskapspenning betalas.

Under moderskaps- och föräldrapenningsperioden betalas faderskapspenning sammanlagt för högst 18 vardagar. Faderskapsledigheten kan delas in i högst fyra sammanhängande perioder. Under denna faderskapsledighet kan barnets mor samtidigt vara moderskapsledig eller föräldraledig.

Utöver ovan nämnda faderskapsledighet kan fadern också hålla en så kallad pappamånad. Om pappan använder åtminstone de 12 sista vardagarna av föräldrapenningsperioden får han extra ledigt 1-12 vardagar. Denna period på 13-24 vardagar kallas för pappamånad. Till den del pappamånaden infaller under föräldrapenningsperioden betalas föräldrapenning. För de övriga dagarna (1-12) betalas faderskapspenning.

Ändringar som gäller "pappamånaden"

Den faderskapledighet på sammanlagt högst 18 dagar som tas ut efter barnets födelse under moderskaps- eller föräldrapenningsperioden är oförändrad.

Paragraf 10 a i kapitel 9 i sjukförsäkringslagen (962/2009) ändras den 1 januari 2010 på så sätt att pappamånaden är högst 36 vardagar som omfattar 12 sammanhängande föräldrapenningdagar och 1-24 faderskapspenningdagar.  Pappamånaden är således 13-36 vardagar. Pappamånaden ska tas ut oavbruten i sin helhet.

Lagen är oförändrad till den del att den ledighet som ingår i ovan nämnda pappamånad ska tas ut inom 180 kalenderdagar från utgången av den föräldrapenningsperiod som börjat omedelbart efter moderskapspenningsperioden. Pappamånaden behöver alltså inte tas ut exempelvis vid utgången av den föräldrapenningsperiod som följer på moderskapledigheten utan fadern kan flytta fram de nämnda 12 föräldrapenningsdagarna och de nämnda 1-24 faderskaps-penningdagar för att tas ut senare. Föräldrapenningsperioden på 12 vardagar kan senareläggas endast om fadern tar ut minst en faderskapspenningdag.

Att ta ut pappamånaden förutsätter att fadern och modern kommer överens om att fadern tar ut minst 12 av de ovan nämnda vardagarna av föräldraledigheten.

Den nya lagen tillämpas om man på grund av barnet inte har betalat ut föräldradagpenning (moderskaps-, faderskaps- eller föräldrapenning) för år 2009.

Läs mer: www.fpa.fi/sv, www.stm.fi

Lagen om alterneringsledighet blir permanent 1.1.2010

Lagen om alterneringsledighet blir permanent den 1 januari 2010 (962/2009). I lagen har strukits bestämmelsen om att alterneringsledighet ska tas ut före utgången av 2010.  Således ska alterneringsledigheten tas ut inom två år från att den har inletts. Innehållet i lagen har inte ändrats.

Lag om fortbestånd av arbetsavtals- och tjänsteförhållandet för den som fullgör skyldighet att försvara landet trädde i kraft 1.8.2009

Lagen om fortbestånd av arbetsavtals- och tjänsteförhållandet för den som fullgör skyldighet att försvara landet (305/2009) trädde i kraft den 1 augusti 2009. Dessutom har värnpliktslagen (1438/2007) och civiltjänstlagen (1438/2007) ändrats. Samtidigt upphävdes lagen om fortbestånd av till tjänstgöring inkallad värnpliktigs arbets- eller tjänsteförhållande av år 1962. Lagen var föråldrad till både innehåll och terminologi. 

Arbetstagare eller tjänsteinnehavare som beordrats till militärtjänst, civiltjänst eller vapenfri tjänst har enligt lagen rätt att få ledigt för att fullgöra tjänstgöringen. En utredning om beordrandet till tjänstgöring ska lämnas till arbetsgivaren senast två månader innan tjänstgöringen börjar eller, om det inte är möjligt, så snart arbetstagaren fått kännedom om när tjänstgöringen börjar.

Den som beordrats till tjänstgöring har rätt att återgå till de tidigare uppgifterna efter att tjänstgöringen avslutats eller avbrutits. Om detta inte är möjligt, ska arbetstagaren eller tjänsteinnehavaren erbjudas ett arbete som motsvarar det tidigare arbetet och som överensstämmer med arbetsavtalet eller anställningsförhållandet, och om inte heller detta är möjligt, något annat arbete enligt avtal. Arbetstagaren eller tjänsteinnehavaren ska ändå iaktta anmälningstiderna i 5 § i den nya lagen för att kunna återgå till arbetet. Bestämmelserna gäller som sådana också kvinnor som fullgör frivillig militärtjänst.

Den som tjänstgör har ett effektiverat uppsägningsskydd. Enlig lag får arbetsgivaren inte säga upp en arbetstagare eller tjänsteinnehavare med anledning av tjänstgöringen. Efter att arbetsgivaren har mottagit utredningen om tjänstgöringen anses uppsägningen bero på beordrandet till tjänstgöring, såvida arbetsgivaren inte visar att orsaken är en annan. Arbetsgivaren får av ekonomiska orsaker och produktionsorsaker säga upp arbetsavtalet med en arbetstagare som fullgör tjänstgöring endast om arbetsgivarens verksamhet upphör eller avbryts helt och hållet.

Högsta förvaltningsdomstolens beslut i ett offentligt ansökningsförfarande (HFD 2009:93)

Enligt 4 § 1 mom. i lagen om kommunala tjänsteinnehavare förutsätter anställning i tjänsteförhållande i regel offentligt ansökningsförfarande.

I 4 § 3 mom. i lagen bestäms om i vilka situationer anställning kan ske utan offentligt ansökningsförfarande. Det är till exempel fråga om anställning av vikarie eller anställning för viss tid i ett vakant tjänsteförhållande eller anställning i ett annat tjänsteförhållande av en tjänsteinnehavare som sagts upp av ekonomiska orsaker eller av produktionsorsaker. Förteckningen i bestämmelsen är ändå inte uttömmande, utan kommunen kan på basis av 4 § 3 mom. i sin instruktion bestämma de grunder enligt vilka ett offentligt ansökningsförfarande inte behövs.En förutsättning för detta är att den grund som bestäms i instruktionen kan likställas med grunderna i 4 § 3 mom.

Högsta förvaltningsdomstolens beslut (2009:93) gäller en bestämmelse i förvaltningsstadgan enligt vilken en person fick anställas i tjänsteförhållande utan ansökningsförfarande om han eller hon skött motsvarande uppgifter i kommunen i arbetsavtalsförhållande eller tjänsteförhållande under minst sex månader.Bestämmelsen motsvarar den mall för förvaltningsstadga som utarbetats av Finlands Kommunförbund och Kommunala arbetsmarknadsverket. Bestämmelsen ingår med största sannolikhet i de flesta kommuners och samkommuners förvaltningsstadgor.

Kommunerna och samkommunerna kan alltså inte längre följa bestämmelsen i fråga i förvaltningsstadgan och därför bör den slopas.

Anställning i tjänsteförhållande utan offentligt ansökningsförfarande ska basera sig på de grunder som anges i 4 § 3 mom. i lagen om kommunala tjänsteinnehavare. Kommunerna och samkommunerna kan fortfarande bestämma även om andra grunder i sina förvaltningsstadgor. Väsentligt enligt högsta förvaltningsdomstolens beslut är att bestämmelserna i förvaltningsstadgan klarare ska kunna likställas med de grunder som nämns i likställda lagar. Det är svårt att bedöma i vilka situationer likställdheten är tillräcklig. Högsta förvaltningsdomstolen hänvisar till att undantagsbestämmelserna i 4 § 3 mom. i lagen om kommunala tjänsteinnehavare baserar sig å ena sidan på behovet av flexibilitet i brådskande situationer, å andra sidan på kontinuitet i anställningen.

Högsta förvaltningsdomstolens beslut påverkar inte de beslut om tjänstetillsättning som fattats på basis av nämnda bestämmelse i förvaltningsstadgan och som redan vunnit laga kraft. Högsta förvaltningsdomstolens beslut gäller inte ansökningsförfarande för personal i arbetsavtalsförhållande. För anställning i arbetsavtalsförhållande finns inga motsvarande bestämmelser om eventuellt ansökningsförfarande som det finns för anställning i tjänsteförhållande enligt lagen om kommunala tjänsteinnehavare.Varje arbetsgivare kan därför självständigt besluta om vilka förfaranden som ska användas i kommunen eller samkommunen.

KOMMUNALA ARBETSMARKNADSVERKET

Arbetsmarknadsdirektör                           Markku Jalonen

Förhandlingschef                                      Sari Ojanen

Bilagor

• Lag om ändring av sjukförsäkringslagen (532/2009)
• Lagen om ändring av 27 § i lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner (533/2009) 
• Lag om ändring av 2 kap. 11 a § i arbetsavtalslagen (534/2009)
• Lag om fortbestånd av arbetsavtals- och tjänsteförhållandet för den som fullgör skyldighet att försvara landet (305/2009)
• Lag om ändring av 25 § i lagen om alterneringsledighet (961/2009)
• Lag om ändring av 9 kap. 10 a § i sjukförsäkringslagen (962/2009)