Många fördelar med sammanslagning av pensionssystemen
En sammanslagning av pensionssystemen skulle vara i linje med målen i bakgrundspromemorian om pensionssystem i Finansministeriets tjänstemannainlägg. I dessa mål ingår bland annat att
• En mer omfattande automatisk anpassningsmekanism skulle ge en mer långsiktig hållbarhet, förutsägbarhet och tillförlitlighet.
• Det yrkesrelaterade kriteriet för invalidpension borde avskaffas i enlighet med OECD:s rekommendationer.
• Pension som intjänas för oavlönad tid borde skäras ner.
• Placeringsavkastningen borde förbättras.
En sammanslagning av pensionssystemen skulle göra det möjligt att förbereda sig bättre för eventuella framtida risker som riktar sig mot dem. I synnerhet ur ett finansiellt perspektiv skulle en sammanslagning medföra betydande fördelar på lång sikt. En sammanslagning av pensionssystemen skulle vara en naturlig fortsättning på utvecklingen där förmånerna i de olika systemen i stor utsträckning har slagits samman.
Automatik kräver ett enhetligt system
Inom den ekonomiska vetenskapen fungerar automatiska stabilisatorer som en motvikt till konjunktursvängningarna i samhällsekonomin. I Finland har man i fråga om anpassningsprogram som hänför sig till pensionssystemet närmast erfarenhet av en lägsta pensionsålder kopplad till förväntad livslängd samt av hur livslängdskoefficienten fungerar. En mer omfattande automatisk stabilisator skulle i nuläget vara mycket besvärlig på grund av skillnaderna i pensionssystemen. I praktiken skulle en automatisk anpassning gälla antingen förmånsnivån eller avgiftsbeloppen samt olika kombinationer av dessa.
Nuläget försvåras av motsatsförhållandet när det gäller den finansiella balansen i den privata sektorns ArPL-arbetspensioner och den offentliga sektorns OffPL-pensioner. Enligt de senaste långsiktiga kalkylerna i Pensionsskyddscentralens planeringsmodell finns det på sikt ett finansieringsunderskott i fråga om ArPL, vilket innebär att det kommer att finnas ett tryck på att höja avgifterna. Inom kommunsektorn finns det däremot utrymme för en sänkning av avgiften.
Om automatiken till exempel skulle baseras på ArPL:s finansiella balanstal, skulle besluten kunna vara helt absurda med tanke på pensioner inom den offentliga sektorn (OffPL). I praktiken skulle detta kunna leda till att kommunernas pensionsavgift skulle stiga när ArPL-avgifterna stiger, fastän avgiften i själva verket borde sänkas. Genom en utjämningsavgift torde det vara möjligt att justera detta med fördröjning, men automatikprincipen skulle förloras och främst medföra onödig komplexitet.
Förmåner på samma sätt inom olika sektorer
Det mest naturliga vore att pensionsförmånerna skulle bestämmas på samma sätt oberoende av sektor och att den automatiska stabilisatorn skulle gälla dem på samma sätt.
Stabilisatorn behandlar inte nödvändigtvis arbetsgivare och löntagare jämlikt inom den privata och den offentliga sektorn. Förmånsnedskärningar på grund av finansieringsunderskottet inom den privata sektorn skulle då också gälla den offentliga sektorn. Om en stabilisator skulle uppfattas som alltför orättvis skulle det till och med vara möjligt att differentiera förmånerna sektorsvis. Men det är inte många som vill gå i den riktningen.
Med tanke på pensionssystemets transparens och godtagbarhet kräver en omfattande automatisk stabilisator största möjliga enhetlighet i pensionssystemen. KT:s ståndpunkt är därför att en sammanslagning av pensionssystemen bör genomföras så snart som möjligt och att man först därefter bör överväga en så kallad allmän justeringsmekanism när systemen har integrerats.
Det finländska systemet unikt
Det finländska universella arbetspensionssystemet där pension intjänas på samma sätt för alla oberoende av inkomstnivå, och det knappast finns några tilläggspensionssystem alls, är ett mycket sällsynt arrangemang globalt sett.
Den svenska automatiska stabilisatorn gäller till exempel bara inkomstpension medan tjänstepensionerna står utanför. De nya avtalspensionerna för kommunerna och staten är helt avgiftsbaserade.
Det mest naturliga vore därför att först sammanslå pensionssystemen och efter det utveckla en fungerande automatisk stabilisator.
OECD: slopa det yrkesrelaterade kriteriet för arbetsoförmåga
Finansministeriet föreslår att det yrkesrelaterade kriteriet för arbetsoförmåga slopas i enlighet med OECD:s rekommendationer. För närvarande används i fråga om OffPL ett yrkesrelaterat kriterium för arbetsoförmåga utan åldersgräns. I fråga om ArPL gäller det yrkesrelaterade kriteriet för arbetsoförmåga endast arbetstagare som har fyllt 60 år och har fullgjort en lång arbetskarriär.
Definitionen yrkesrelaterad arbetsoförmåga innebär att man bedömer om arbetstagaren på grund av sjukdom, lyte eller skada har blivit oförmögen att sköta sin tjänst eller sitt arbete under minst ett år.
Enligt den allmänna definitionen av arbetsoförmåga är en förutsättning för invalidpension att den pensionssökandes arbetsförmåga på grund av sjukdom, lyte eller skada har blivit nedsatt med minst två femtedelar utan avbrott i minst ett år.
Om nedsättningen av arbetsförmågan är minst tre femtedelar, beviljas pensionen som full invalidpension. Även detta skulle delvis ha lösts vid en sammanslagning av pensionssystemen, eftersom kriteriet för arbetsoförmåga i stor utsträckning hade förenhetligats med ArPL.
Sammanslagning skulle gagna placeringsavkastningen
En sammanslagning av pensionssystemen skulle också vara naturlig med tanke på en högre placeringsavkastning. För det första skulle lagstiftningen vara enhetlig för alla inrättningar och de framtida ändringarna skulle gälla hela pensionssystemet.
Det måste vara möjligt att göra kapitaltäckningsreglerna mer effektiva när det gäller placeringsallokeringen. För det andra har kritik riktats mot det nuvarande splittrade systemet i och med att pensionsanstalterna har blivit färre. Ett nytt ArPL-Keva skulle i detta avseende verkligen öka konkurrensen.
När det gäller oavlönad tid torde det vara motiverat att åtgärda några av de nuvarande bristerna i pensionssystemet, men detta kan göras även utan en sammanslagning av pensionssystemen.
Bloggen kan kommenteras under cirka en månad från publiceringsdatum.
Juha Knuuti
Juha Knuuti är ledande pensionssakkunnig vid KT och arbetar vid enheten för arbetsmarknadsutredningar. Till Knuutis uppgifter hör i huvudsak intressebevakning inom pensionspolitiken och han är KT:s förhandlare i pensionsfrågor i anslutning till de centrala arbetsmarknadsorganisationerna. Knuuti ingår i de centrala arbetsmarknadsorganisationernas pensionsförhandlingsgrupp, som lägger fram förslag till utveckling av arbetspensionssystemet.
Under praktiskt taget hela min karriär har jag haft att göra med pensionernas mystiska och mångsidiga värld. Till min fritid hör hundpromenader, en rentav passionerad inställning till squash samt stugliv med fiske och svampplockning. Ett nytt tidsfördriv är motorcykelåkning. Även barnens hobbyer håller oss sysselsatta i vardagen.