Mycket står på spel i AN-reformen

På tröskeln till reformen av arbets- och näringstjänsterna är det befogat att fråga vad vi väntar oss av de kommunledda arbetskraftsmyndigheterna som går utöver det staten inte har kunnat ge.

Sysselsättningen i Finland har ökat kraftigt under de senaste åren. I juni i år låg sysselsättningen på 74 procent, medan den till exempel under motsvarande period 2015, när regeringen Sipilä inledde sitt arbete, var sju procentenheter lägre. Vi får ändå inte låta utvecklingen stanna här: Statsminister Orpos regering har satt upp ett långsiktigt mål om en sysselsättningsgrad på 80 procent. Utan detta kommer det att vara svårt att skapa en hållbar grund för statsfinanserna.

Även om de offentliga arbetskraftstjänsterna har en begränsad inverkan på sysselsättningen måste man medge att AN-byråerna har lyckats med sin uppgift. Varför vill man då i AN24-reformen ändra på ett vinnande koncept? Vad väntar vi oss av de kommunledda arbetskraftsmyndigheterna som går utöver det staten inte har kunnat ge?

Trots den positiva utvecklingen har arbetslösheten förblivit på en relativt hög nivå. Dessutom har arbets- och näringsbyråerna haft gott om lediga arbetstillfällen som varit svåra att fylla. Utbudet av arbetstillfällen och de arbetssökande möts alltså inte. Arbetsgivarna har arbetsuppgifter att erbjuda, men det finns inte sådana arbetssökande som klarar av dem. Likaså saknar de arbetssökande den kompetens som det finns efterfrågan på på arbetsmarknaden.

Om dessa problem kunde lösas skulle det ha en positiv effekt på de offentliga finansernas hållbarhet. I takt med att sysselsättningen stärks ökar skatteintäkterna, och samtidigt minskar de sysselsattas beroende av sociala förmåner. Det är alltså mycket som står på spel när arbetskraftstjänster ska överföras till kommunerna, det vill säga AN24-reformen.

Det uttalade målet med AN24-reformen är att öka sysselsättningen genom att samtidigt främja efterfrågan på och utbudet av arbetskraft. I den här ekvationen har främjandet av efterfrågan på arbetskraft haft en marginell roll inom arbetskraftstjänsterna. Detta kommer i fortsättningen att kräva nya kundorienterade tjänster för både arbetsgivare och arbetssökande – tillsammans eller var för sig.

Även om det i den nya lagen inte gjorts några ändringar i tjänsternas innehåll, innebär den kommunala servicestrukturen att det blir möjligt att främja lokal sysselsättning på ett nytt sätt. Överföringen av arbetskraftstjänster till kommunerna är således det första steget av reformen. Arbetskraftstjänsterna blir en del av en större helhet av tjänster, vilket gör att de också kan ge synergieffekter. De kundorienterade arbetskraftstjänsterna förväntas också stärka kommunernas livskraft och företagens konkurrenskraft.

Alla behövs på arbetsmarknaden

AN-byråernas arbetsförmedlingstjänster har lyckats någorlunda väl med de arbetssökande vars kompetens och arbetsförmåga motsvarar de arbetsuppgifter som finns på arbetsmarknaden. Kommunerna kommer alltså att ta emot en betydande mängd kompetens för att bekämpa den så kallade friktionsarbetslösheten. Det viktiga är att de som är arbetslösa, eller de som hotas av arbetslöshet, snabbt hittar ett nytt jobb också i fortsättningen. 

Vårt servicesystem har däremot hittills varit ganska bristfälligt när det gäller att hjälpa dem som har det svårare att komma in på arbetsmarknaden. Dessa är arbetssökande vars livssituation, kompetens och arbetsinsatser är svårare att tillvarata på arbetsmarknaden. I och med AN24-reformen förväntas de nya arbetskraftsmyndigheterna kunna introducera en ny effektivitet för att öka sysselsättningsgraden. 

De goda nyheterna är att kommunerna har mycket att erbjuda just denna målgrupp. I kommunförsöken för främjande av sysselsättningen har kommunerna kunnat samordna tjänster från olika branscher inom de offentliga arbetskraftstjänsterna och på så sätt underlättat tillgången till heltäckande tjänster. Utöver sysselsättningsstödet kan arbetssökande också få stöd för sina sysselsättningsförutsättningar. Den här typen av metoder som utvecklats i kommunerna kan också tillämpas i början av arbetslösheten, om de riktas mot arbetssökande med ökad risk för långtidsarbetslöshet.

Arbetskraftstjänster som en del av livskraftstjänsterna

De arbetsgivartjänster som AN-byråerna erbjuder är i hög grad begränsade till rekryteringsstöd, vilket har hjälpt arbetsgivarna att hitta den arbetskraft de söker för redan befintliga arbetstillfällen. Arbetsgivarna har kunnat anmäla lediga jobb, få hjälp med att söka arbetstagare och föreslå sökande till en tjänst samt vid behov få lönesubventioner. I situationer där personalen minskas har AN-byråernas omställningsskyddstjänster varit ett stöd för arbetsgivaren i de lagstadgade uppgifterna.

Arbetskraftstjänsterna har endast i liten utsträckning bidragit till att skapa nya arbetstillfällen. Den helhetsbetonade användningen av kommunernas tjänster inom AN-reformen är en möjlighet att skapa fler tillfällen i och med att de offentliga arbetskraftstjänsterna blir en del av livskraftstjänsterna. 

De näringslivstjänster som staten tillhandahåller har inte varit särskilt synliga och inte funnits nära kommunens livskraftstjänster. I framtiden kommer planläggning och byggande av industrilokaler och andra lokaler, företags rådgivnings- och utvecklingstjänster, stödtjänster för rekrytering och utbildningstjänster samtliga att finnas i kommunens serviceutbud. I sådana fall är samarbetet mellan arbetskraftstjänsterna samt samarbetet mellan kommunernas näringslivstjänster, utvecklingsbolagen och arbetskraftstjänsterna betydligt enklare och erbjuder även arbetsgivaren en attraktiv samarbetspartner.

Bloggen kan kommenteras under cirka en månad från publiceringsdatum.