Välfärdssamhället bygger på förhandlingar och förnyelse
Välbefinnande i arbetet. Förändringsledning. Förnyat ledarskap. Teman som jag de senaste åren har fått vara med och utveckla tillsammans med de kommunala arbetsgivarna. Inom kommunerna och samkommunerna har man nått framgångar och påbörjat arbetet med sådant som behöver utvecklas. Ändå läser jag nu i olika medier att arbetsgivarna under de senaste åren varken har brytt sig om personalen eller patientsäkerheten. Det känns rätt overkligt.
De pågående avtalsförhandlingarna inom kommunsektorn har framskridit till en förlikningsprocess ledd av riksförlikningsmannen. Att medierna uttrycker sig på det här sättet är förståeligt, eftersom en färgstark och skarp retorik alltid hör till i en förhandlingssituation. Mest beklagligt är det ändå med osakliga inlägg mot enskilda personer, till exempel att arbetsgivarnas förhandlare skulle nekas vård.
Utöver lönen förhandlar man också om andra frågor som påverkar arbetsförhållandena
Att sammanjämka samhällets övergripande intresse och individens situation är ett krävande och viktigt arbete.
Av allt som förhandlingarna innefattar är det vanligen löneförhöjningar som främst tas upp i offentligheten.
KT förhandlar om löner och andra avtalsvillkor för alla kommunala arbetsgivares räkning. Pengarna som går till löner kommer direkt från skattebetalarna. För att nå en hållbar nivå på löneförhöjningarna krävs det att man verkligen kommer överens och tar hänsyn till olika perspektiv.
Genom strejkerna vill man påverka tillgången på personal samt arbetsförhållandena. Lönen är en faktor vid bedömningen av en arbetsuppgift och dess meningsfullhet. Andra viktiga faktorer är bland annat arbetets innehåll och betydelse, välbefinnande i arbetet samt möjligheter att påverka sitt arbete. Även branschens allmänna anseende påverkar bedömningen och jag gissar att den nuvarande situationen inte ökar intresset. Strejkfasen kan också få mer långvariga konsekvenser för arbetsklimatet på de nuvarande arbetsplatserna.
Tillgång på personal är ett problem inom flera branscher
Även chefernas största oro har redan i flera år varit tillgången på personal, först gällde det specialuppgifter och nu i stor omfattning inom hela social- och hälsovårdssektorn. Oron är aktuell även inom småbarnspedagogiken, tekniska sektorn och räddningsbranschen.
Om man genom en höjning av lönerna nu kunde få personal att gå över till en bransch, är det då möjligt att löneförhöjningar inom någon annan bransch lockar dem till sig därnäst?
Att utbilda sig för olika branscher tar tid, men konkurrensen om personalen kommer att vara hård mellan olika branscher under de kommande åren.
Saker måste göras annorlunda
Det verkliga problemet i Finland är befolkningens stigande ålder och det samtidigt ökande servicebehovet, vilka man talat om redan i flera år. I dagens läge räcker varken personalen eller pengarna till alla tjänster.
I stället för tilläggsfinansiering och ökning av kostnaderna föreslår ekonomiska experter bland annat anpassning av verksamheten, personalminskningar, höjning av produktiviteten och andra hisnande åtgärder. Dock kan till exempel digitaliseringen bidra positivt till att dessa åtgärder kan genomföras. Kort sagt är det viktigaste att göra saker på ett annat sätt än vad man gör nu.
Inrättandet av välfärdsområdena är ett viktigt steg på vägen mot förändring.
Välfärdsområdenas finansieringssystem är baserat på nuvarande kostnader. Den huvudsakliga finansieringskällan är statlig finansiering. Detta innebär att staten borde höja skatterna, ta extra lån och ändra lagstiftningen för att få extra inkomster till välfärdsområdena för till exempel betydande löneförhöjningar.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att det verkar oundvikligt att anpassa och förnya verksamheten. Med tanke på välfärdssamhällets framtid är det mycket viktigt att man lyckas väl med att få igång verksamheten inom välfärdsområdena.
Bloggen kan kommenteras cirka en månad efter publiceringsdatum.
